Header2

Lotta Nilsdotter 18/7-2018

Utan Tvekan My
 
Nu har den där lilla tikvalpen som jag valde ut av en anledning jag ej själv egentligen vet, blivit åtta månader! Utan Tvekan My heter hon i stamtavlan och det har visat sig vara ett väldigt passande namn. Hon är en väldigt självklar liten tjej med mycket driv, ett stort hjärta och en snabb uppfattningsförmåga. Ibland så uppfattar hon saker på sitt eget lilla vis och det kan skapa bekymmer både för henne och för oss som är runt omkring henne.
Det finns en sekvens i en Pippifilm, när Pippi varit på kafferep hos Tommy och Annika och allt blir fel, fast hon bara vill göra rätt (rätt enligt en massa oskrivna lagar) och är det oskrivet och man inte kan läsa det oskrivna och inte har en erfarenhet av det så är det ganska så svårt. My älskar sina vänner med emfas och sättet hon understryker sin starka kärlek på är med hopp för att nå ansiktet, hon kan utan tvekan hoppa stillastående upp i huvudhöjd på kärleksobjektet och det känns, för när hon väl kommit upp i huvudhöjd har hon oftast munnen öppen och det kan innebära en valptand i kinden, i örat eller på något annat fiffigt ställe. Det här har ju blivit ett bekymmer för My som inte förstår varför hon inte är välkommen på det viset och för de runtomkring henne som får ofrivilliga märken både lite här och där.  Hon gör allting med fart och kläm och det går fort. Däremot har hon en på/ avknapp som är gudomlig. När hon inte skall jobba så lägger hon sig och kikar eller somnar och sån har hon varit från början. Jag har henne alltid med när vi tränar lydnad eller i vallhagen och hon väntar tills det är hennes tur.
Just nu har hon precis varit i en fas när hon reagerar på främmande människor och hon är lika snabb på det som allt annat så även om det är en känd person som kommer på avstånd så säger hon till. Det har lett till att vi tränar på att titta först och sedan reagera om det finns en anledning. Vi var i Stockholm för några veckor sedan och där har hon ju varit många gånger. Den första promenaden var svår och hon skällde på i stort sett alla vi mötte och det var mycket med bilar, cyklister, barnvagnar mm. Jag märkte med tydlighet då att hon verkligen kommit in i en ny fas i sitt unga liv. Promenaden efter var jag beredd med klicker och godis och det tog en halv promenad så hade hon fattat läget och tog saker med ro och kunde börja nosa och vara den vanliga terrorn för de andra hundarna på promenaden. Eftersom hon är så snabb i allt så kan i stort sett allt bli rätt med blixtens hastighet men det kan lika gärna bli fel. Så som unghundsägare till My så är det inte lämpligt att såsa omkring och vara i sin egen lilla värld på promenaderna.
Vi har börjat med vallning, lydnad och nosarbete och hon är en fröjd att jobba med. I lydnaden så har vi börjat en valpkurs för Maria Brandel, den kommer att gå en dag per månad till november och vi har haft de två första dagarna. Det är precis vad jag behöver, inspiration och bra diskussioner, toppen helt enkelt. Hon har ett underbart fokus när vi jobbar och då spelar det ingen roll vad vi gör. Det jag håller på med i lydnaden och nosarbetet är att hitta bra belöningar som hon ger allt för. Ibland kampar hon så det står härliga till men jag tycker inte att jag fått det riktiga klippet än men vi jobbar på och det blir stadigt bättre. Det är ju så viktig att hitta belöningar som snabbt både kan höja aktivitet och i vissa fall sänka den.
I vallningen har hon mycket naturligt som jag tycker om och hon tar av egen kraft många bra val. Jag ser fram emot när den här galna värmen lägger sig och vi kan börja träna ordentligt igen.
 
Hon fungerar fint i flocken och i vår utökade flock som främst består av Isabelles hundar Iris och Neo, två bc, och Liam chihuahua, sen finns ju Lenas hundar som hon älskar och har umgåtts med sedan hon var några veckor Ozzy och Hendrix som är två fantastiskt snälla flattar och ibland får hon träffa Lindas Staby hound Cherie och temperamentsfulla Ester som är av rasen Phalene.
Det är en stor hjälp att ha en fungerande flock när man tar in en valp för flocken gör mitt jobb så mycket lättare. Hon lär sig hundspråk av alla fina hundar hon får umgås med, hon sticker inte på promenaderna för går man på en skogsväg så fattar inte hon att man går av vägen för de vuxna hundarna får inte gå av vägen längre än ner i diket. Jag har utnyttjat alla vuxna hundar i hennes inkallningsträning vilket har resulterat i oavsett om dom är med eller inte så har hon en superfin inkallning. Jag har till och med brutit en harjakt med inkallningen, det hoppade upp en hare framför henne som stack med full fart framåt. Hon hann sticka efter i full sprutt men bröt och kom när jag ropade!
Hennes relation till hundarna i familjen är lite olika, Tilda står för mycket trygghet och lek och är det nåt läskigt så kan hon gå till Tilda som alltid finns för henne. Tilda kan vara lite dålig på att sätta gränser så där får jag ibland gå in och stoppa My när hon flyger fram som en projektil mot Tilda på promenaderna. Det finns en gräns dock som Tilda är benhård på, mat! My har en gång provat att doppa ner nosen i Tildas mat och det gör man inte ostraffat så det har aldrig hänt igen. Signe och hon har ett bra förhållande och My är väldigt duktig på att reta Signe som blir jättearg. Hon kan ligga bredvid Signe och lite försynt sträcka fram tassen mot henne och Signe säger till att hon inte får göra så, då väntar hon lite så sträcker hon fram tassen lite längre och Signe blir arg, då väntar hon lite till så tar hon med munnen försiktigt på Signes ben och då blir Signe jättearg och låter som Kalle Anka och så kan dom hålla på ett bra tag.
Hedvig är ju hennes mamma och hon och My kan leka ihop och dom har en väldigt trygg och bra relation.
My och jag har umgåtts varje dag sedan hon föddes och likadant har jag ju haft det med Hedvig (Mys mamma) och det blir ju något alldeles speciellt. Hon har alltid koll på mig och vår relation är väldigt självklar. Hon är en skön blandning av närhet, samarbete och självständighet. Sen är hon en riktig liten fixare, hon flyttar runt saker och tar med dom ut i trädgården där hon förövrigt älskar att vara. Det är många gånger jag får leta upp mina skor som hon hittat ett enligt henne bättre ställe till.
Jag älskar denna lilla hund och jag ser fram emot vår fortsatta tillvaro tillsammans.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Yvonne wretlund » Lotta Nilsdotter 18/7-2018:  ”Åh vad kul att läsa om lilla My som jag träffade när hon var liten! Och hälsa t..”

  • Isak Petersen » Lotta Nilsdotter 18/7-2018:  ”Gud vilken fin blogg!”

  • Lisa » Öppet Hus:  ”Hej! Vet inte om det beror på min platta men jag har jättesvårt att läsa texten ..”

  • Anders » Valpkurs:  ”Alltså, alla borde ha en valp! :)”

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-